Hur allt började!

Jepp ni läser rätt, jag ska försöka ge mig på att blogga lite om mitt liv, min konst och mitt företagande som mönsterdesigner. Här kommer ni få se hur allt började!

Här kommer ni få se hur jag jobbar, kanske få tips på hur man går från en teckning till en produkt.Det kommer vara smått och gott, högt och lågt och ni som följer mig på instagram kommer känna igen er, men här kanske det blir lite mer utbroderade funderingar om livet och det som händer runt omkring mig.

Välkomna till min blogg!

Och ni som inte vet vem jag är, här kommer en liten presentation om mig: jag heter Nadja Wedin och är 51 år och har genom blod, svett och tårar (i alla fall blod och tårar som ni kan läsa om lite längre ner. Svetten har väl i ärlighetens namn min sambo och numera kollega Lars stått för. Många vändor har det blivit mellan byggvaruhus, källarförråd och utställningslokaler i samband med diverse mässor och tilställningar) äntligen lyckats etablera mig som en mönsterdesigner med mitt företag Nadja Wedin design. Lever med förutom nämnda sambo, vår dotter Alice och det nya tillskottet i familjen: katten Daisy. Våra lite äldre barn, Kevin och Judith har sen några år tillbaka flyttat hemifrån.

Hur allt började

Allt började nog egentligen när jag var barn, då man alltid ritade, eller var ute och spelade brännboll och lekte med kottar, eller kottar vete fasiken om jag lekte med, men ritade gjorde vi. Kring påsk så massproducerade vi påskkort med små kycklingar på, och samma sak kring jul. Sen hade vi dille på att rita Disneyfigurer, så jag var fena på att rita Piff och Puff och Pluto, och när man till slut klarade av att rita dem utan att ha bilden framför sig, då var man stolt.
Sen kom tonårslivet emellan, och första barnet,  och sen kom ett jobb som jag inte trivdes på och ett beslut att säga upp mig och börja på Konstskolan i Stockholm. Och det var nog där allt fortsatte, lusten till mitt skapande kom tillbaka.

Men sen var det tillbaka till verkligheten några år och tjäna lite pengar på ett vanligt jobb.

Träffade Lars och flyttade ihop med min son och hans dotter i radhus i Farsta strax utanför Stockholm.

Så det fortsätter…

En dag fick vi för oss att vi skulle ut och åka långfärdsskridskor med våra barn. Dumt nog så hade jag inte någon hjälm på mig och dumt nog så var jag ganska superkass på att åka, så tyvärr föll jag baklänges och slog i huvudet så illa att jag fick flera blödningar i hjärnan. Detta resulterade i två månader på sjukhus, ett års jobbig rehabilitering och många års nedsatt arbetsförmåga, jag har sviter av detta än i dag. Det var inte aktuellt för mig att återgå till mitt vanliga arbete, utan jag bestämde mig för att rehabilitera mig genom att gå på konstskola, och hittade då Birkagårdens folkhögskola och deras konstlinje. Jag sökte och kom in. De var så tillmötesgående och anpassade min skolgång så att jag kunde lägga mig och vila då jag fick huvudvärk (vilket hände dagligen) och behövde pausa. Jag behöver väl inte säga att trots smärtor och annat jobbigt efter olyckan så hade jag mina tre bästa år där, att få vistas i en miljö där alla andas kreativitet och lust till färg och form. Jag lärde mig så mycket där, men framför allt så blev jag än mer bestämd att jag på något sätt skulle hålla på med konsten, i vilken form visste jag inte då.

Det var hur allt började, jag ska i kommande inlägg berätta hur jag gick tillväga när vi väl bestämde oss hur vi skulle göra med företag och produkter, men det kommer sen.

/Nadja

 

Share this post

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *