Utrensning och ro i själen

lize-blogpost-3

Vi bor ganska stort, vi har ju som sagt två stora barn som flyttat hemifrån för några år sen, och på nåt sätt så har vi inte tagit tillbaka dessa rum utan det har blivit som jag tror kan hända för många familjer, att vissa rum har liksom blivit avlastningsytor och typ ”skräprum”. Så blev det för oss. När vi flyttade till vårt radhus var tanken att jag skulle ha en ateljé i källaren och så var det i något år, sen startade vi vårt företag och då behövde vi utrymme till alla våra produkter, ett lager helt enkelt. Så hux flux var det hyllor med kuddar och brickor i hela min ateljé och det bidde ett lager.

Under lång tid så administrerade vi själva allt packande och skickande av ordrar och vi levde länge med bubbelplast och tejprullar som stående inredningsdetaljer i vårt vardagsrum. Tack och lov så har vi nu hjälp av bästa Anne nere i Vittsjö med lager och orderhantering. Men länge har vi haft kvar utgående produkter och alla prover på hyllorna och detta har till slut blivit blandat med andra saker som man bara lägger ner där innan man vet var det är som är det ”rätta” stället, och plötsligt så är min ateljé förvandlad till ett s k skräprum.

Vi började för några månader sen med att rensa ut det sista som blivit kvar sedan våra nu vuxna barn Kevin och Judith flyttade ut, ganska kul att gå igenom kartonger där man hittar saker som får en att minnas fina stunder, och känna att: jäklar vad tiden gått fort!

Det är plakat från studentfirandet i en kartong och små gymnastikskor i storlek 21 i en annan, så det blev några kartonger kvar som åker upp på vinden.

Förra några veckor sedan så gjorde vi ett ryck till. Källaren är det som känts jobbigast, alla produkter som vi inte kan sälja till ordinarie pris: prover, feltryck, testmönster och sånt,  packades nu ihop i lådor och vi tog beslutet att vi skulle ha en utförsäljning. Sen blev det massor som vi skänkt till Stadsmissionen, för man vill inte kasta fullt fungerande saker, och ibland så orkar man bara inte lägga upp massor med annonser på blocket. Förr sa vi alltid: det här kan vi sälja på loppis! Och loppislådorna blev bara fler och fler, nu skänker vi allt vi gör oss av med, och det är såå skönt!

Jag har med åren blivit mer och mer känslig för oreda, och då är jag en ganska slarvig och rörig person vilket inte är en så bra kombo. Men nu klarar jag inte av att ha för mycket saker omkring mig och speciellt när jag ska teckna och försöka skapa nya mönster. Det är som ett ticks att jag måste städa omkring mig innan jag får ro att sätta mig och jobba, ni känner säkert igen er i det!

lize-blogpost-3Vi är långt ifrån färdiga, men nu börjar jag se ljuset i tunneln, och jag har faktiskt plockat fram mina oljefärger som legat långt inne i en garderob i många år nu. Har några stora målningar av min syster som jag började på för snart över 10 år sen, men det är läskigt att gå på med färgen då jag faktiskt nästan känner mig som en nybörjare i måleriet. Jag har ju i stort sett bara tecknat de senaste åren och det här med måleri och skapande är en färskvara, man måste underhålla det hela tiden. Men jag har längtat så efter mina penslar och att få blanda färg på en duk, så det blir en utmaning att lära känna oljan och akrylen igen.

På bilden ser ni målningen jag faktiskt gjorde klar på konstskolan på Birkagården, den hänger i vårt trapphus och jag ser den varje dag då jag springer upp och ner i trappen, ni vet när man ska hämta alla saker man behöver som är på ett annat plan i huset, så det är många gånger ska ni veta 😉

Känns fint att nu kommit igång med bloggen, inser att det finns mer utrymme att låta tankar och funderingar fara iväg lite mer än på instagram, sen huruvida det är intressant för andra att läsa återstår att se, men för mig blir det som att även rensa uppe i skallen när jag nu skriver ner allt här, ser det som ett spännande experiment.

Hej så länge!  /Nadja

Share this post

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *